Stilla morgon - dimma över sjön. Ett skådespel av ljusskiftningar när dimman lättar. Naturens egen omvandlingsprocess. Vattenspeglingar och ogenomtränglig dimma som i Arthursagans Avalon. En tystnad som hörs - oerhört vilsam - som plötsligt bryts av ett vemodigt ljud - lomens rop över sjön. Minns nattens stjärnhimmel med stjärnfall som lever kvar i mitt inre - storslaget men omöjligt att fånga med kameran. Liksom insikten av att vara en del av helheten, med sitt ljud, tystnad, mörker och ljus. Konturerna framträder när dimman lättar - att se är samtidigt att inte se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar