Sättet att se på världen inbyggt i språket

Hur lär vi oss tala och hur hänger tänkandet ihop med språket? Man vet idag att flerspråkighet ökar kreativitet och problemlösningsförmåga, även om man inte talar språken felfritt. Sättet att se på världen tycks vara inbyggt i själva språket. Herta Müller uttrycker det som att "varje språk har sina egna ögon". Att lära sig flera språk blir då också att kunna se med flera och olika ögon på världen, och även att kunna tänka om samma företeelser på olika sätt. Både  historien och kulturen är nedlagd i språket som associationer, därför tar det också tid att få en djupförståelse för ett nytt språk. Associationerna löper i myriader av banor, vilket kan upplevas frustrerande när man inte hinner med i samtalet på det nya språket. Men ett nytt språk ger också möjlighet att plocka fram andra och nya sidor av personligheten.

 

Det ljudande höljet  

Didier Anzieu menar att ett ”ljudande hölje” omgärdar barnet i början av livet, precis som huden omsluter och bevarar barnets insida intakt. I dessa ljud ingår moderns röst som barnet tidigt urskiljer och som senare länkar samman modern och språket. Detta ”ljudande hölje” har en djupgående inverkan på och betydelse för identiteten eftersom ljudspegeln föregår den visuella spegeln - genom den får barnet sina första upplevelser av sammansmältning. ”Ljudhöljet” kan enligt Leon och Rebeca Grinberg för den som byter land utsträckas till att omfatta hela den kultur han lämnat med dess ljud, musik, språk och språkmelodi. Mot bakgrund av detta, kan vidden av de utmaningar migranten ställs inför vid byte av land, kultur och språk, anas.

 

Ord som mjölk

Sambandet mellan modern och språket betonar flera analytiker som menar att tala blir ett sätt att både bevara relationen till modern och att separera från henne. Kopplingen mellan bröstet och språket, att ord kan upplevas som mjölk, påverkar barnets framtida inställning till modersmålet. Under psykoterapi kan klienten uttrycka det som att orden ger näring. I boken Att föda text, knyter filosofen, dramatikern och författarinnan Hélène Cixous an till moder-och födelsemetaforen med begreppet "vitt bläck" och skrivandet som en förlossning där språket föds.

 

Spädbarn jollrar på modersmålet

Spädbarnet uppfattar mammans språkmelodi redan som nyfödd och jollrar på modersmålet. Ny forskning som publicerats i Current Biology, visar att redan hos nyfödda går det att höra på barnets skrik vilket modersmål mamman talar. Det nyfödda barnet härmar tonfallet i mammans tal så att språkmelodin hörs i barnets skrik och joller. Mycket små spädbarn kan således både skilja föräldrarnas språk från andra och jollrar på modersmålet. Detta har framkommit då forskare jämfört joller, gråt och skrik från nyfödda barn i Frankrike och Tyskland. Nyheten publicerades i Svenska Dagbladet 8/11 och Sveriges Radio P1 9/11 2009. Tidigare studier har visat att under sista tredjedelen av graviditeten kan barnet uppfatta och memorera röster och ljud från omgivningen, och föredrar moderns röst framför andra röster. Barns språkutveckling börjar således redan i moderlivet.

Innebär det att barn som fötts i en kultur med ett annat språk, till exempel adoptivbarn, kan ha "minnen" av sitt första språk, kanske som en form av hemmahörighet i språket då de hör det på nytt? Eller att språket kan finnas som en oförklarlig längtan hos barnet? Och kan det första språket väckas till liv och kanske begripas i efterhand?

Vad gäller språkförståelse och att göra sig förstådd så är språkmelodin avgörande. Att små spädbarn kan urskilja språkmelodin och härmar tonfallet i mammans tal när det jollrar, bekräftar kanske hur viktigt det talade språket är för människan som art? Intentionen och viljan att göra sig förstådd finns som en drivkraft hos både det nyfödda barnet och föräldrarna. Och såväl språket som tänkandet blir till i kommunikation med omgivningen.




Delvis omarbetad text som ingår i Migration och psykoterapi (2004-2013) av Nadja Gruberg. Vid citat, länka till sidan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar