Vi är alla beroende av naturen

Varje sommar lever jag en tid på en liten ö i en sjö utan el och färskvatten. För att hämta vatten måste vi åka båt till en brunn på fastlandet vilket tar tid och kräver bensin. Därför tränas vi att hushålla med färskvattnet. När det regnar eller åskar får resan skjutas upp. Växlingen mellan natt och dag, ljus och mörker, blir tydlig. Att följa rytmen blir viktigare än i stan eftersom sysslor som kräver ljus måste utföras då det fortfarande finns dagsljus. Tystnaden i naturen är balsam för själen. Istället för trafikljud, vindens sus i trädkronorna och fåglarnas kvitter. Istället för skyltfönster längs gatorna, träd, fjärilar, blommor och insekter. Glädjen att upptäcka det stora i det lilla och att hänföras av alla naturfenomen. När jag lever nära naturen inser jag vidden av hur beroende vi är av färskvatten som vi kan dricka, skölja grönsaker och frukt i, av jorden där vi kan odla vår mat, av solen som ger ljus och värme, av träden som ger skugga och renar luften så vi kan fortsätta andas, av månen som lyser upp stigen ner till bryggan där vi borstar tänderna.

Varje sommar påminns jag om hur utlämnade vi är åt naturen och att samspelet mellan människa och natur fungerar, ja - att det är livsavgörande. Att de sopor vi slänger i naturen, på marken, i skogen, i sjön, påverkar vår omedelbara miljö. Att om vi slösar på dricksvattnet så tar det slut. Att resor till fastlandet med båten måste planeras för att fungera med anslutningar med bil, buss, tåg. Och att om det är oväder på sjön kan resan bli obehaglig och ibland omöjlig att genomföra. Vikten av att respektera naturen - att inte elda direkt på stenhällar eller skada träden genom att skära av bark. Att vara försiktig i mötet med de fridlysta bålgetingarna och huggormarna men samtidigt undvika att skada dem.

Jag upphör aldrig att förvånas över att inte alla människor inser att vi ingår i kretsloppet och att det vi gör mot naturen, gör vi också mot oss själva. Därför känner jag stor vrede och sorg när våra folkvalda politiker säljer ut marken till riskkapitalister som får förstöra jorden, hugga ner träden, spränga bergen och förgifta vår luft och våra sjöar. Har vi gett dom mandat att göra det? Nej det har vi inte. Jorden, luften, vattnet, bergen kan ingen äga. Det är allas gemensamma resurser och förutsättningen för liv.